Translate

tisdag 28 juni 2016

Skrova

Ifrån Stamsund tog jag återigen en kort etapp till den lilla ön Skrova som ligger några sjömil sydost om tätorten Svolvaer. På vägen såg jag ett väldigt vackert vikingaskepp som kom länsandes med bra fart i den lätta vinden, på väg västerut. Fantastiskt när man tänker på att Vikingarna för mer än tusen år sedan färdades över haven i dessa, visserligen ganska snabba men synnerligen obekväma båtar, så långt bort som till Grönland och Canada.

Skrova är en  riktigt fin ö med ca. 175 bofasta och färjeförbindelse både till Svolvaer och till fastlandet. På ön finns ett laxslakteri som tyvärr drabbades av någon sorts fiskpest/virus och har därför tvingats stänga under ett antal månader för sanering, vilket är ett tungt ekonomiskt bakslag både för företaget och kommunen.
Måndagen bjöd på den hittills finaste dagen med strålande sol och nästan 25-gradig värme, så jag passade på att ta en promenad runt ön och upptäckte att den även innehöll flera vackra sandstränder på andra sidan det ganska höga berget som dominerar ön. Vattentemperaturen på +9 gr. inbjöd dock inte till något bad ifrån min sida. Det lär också vara gott om Havsörn här på Skrova, men hittills har dom hållit sig undan helt och hållet.

Eftersom här är riktigt mysigt och dessutom gratis att ligga, så stannar jag här några dagar tills det blir dags att segla ner till Bodö för att möta Christina.

 Skrova.


Skrova med vackert belägna restaurangen "Skrova brygga" vid hamninloppet.

Staty av den klassiska fiskarhustrun som vinkar farväl till sin man och ofta också sina söner och som finns i så många fiskehamnar, både i Norge och Sverige. 


 Mycket berg och sten, men det finns också plats för frodig grönska och riktiga blomsterängar i den norska skärgården.


 Även många härliga sandstränder och som blir riktiga smörgåsbord för fåglarna vid lågvatten.


 Det finns en tunnel för att man skall kunna komma ner till kajerna på ena sida av hamnen. I denna tunnel har man en permanent utställning av fotografier ifrån svunna tider i Skrova.


 Hjälm finns att låna om man vill!


 Hälleflundrorna är som bekant ofta väldigt stora runt Lofoten.


På vägen till tunneln hade även en känd norsk fotograf ställt ut bilder som han tagit under en period i Burma, och som beskriver frihetskampen för demokrati i Burma.


 Norge bedriver fortfarande en begränsad jakt på val. Här är en mindre valfångare med "kråknäste" för utkiken och harpun i fören.


Det kom in en väldigt vacker segelbåt, en Ohlsson 38 byggd 1966, med tre mycket trevliga amerikanare ifrån Maine ombord. Två utav dom hade 2015 haft en tuff segling med båten över Atlanten till Skottland och där låtit båten ligga över vintern.
Nu hade dom seglat till Lofoten och skall vända här för att ta sig via Sverige och Danmark till Tyskland där båten återigen får en övervintring, och sedan kommer besättningen tillbaka till våren för att då utforska Östersjön.

/Pelle

söndag 26 juni 2016

Midsommar

Ifrån Värö tog jag mig över den ganska kraftiga och illa beryktade Mosköströmmen,  som rinner mellan Moskön och sydspetsen på Lofotodden, och seglade vidare NE längs med Lofotenväggen.
När jag kommit en bit förbi Reine så fick jag helt oväntat möte med Amorina som var på väg till just Reine. Efter ett kort snack på havet så bestämde jag mig för att vända om och ta sällskap med Amorina till Reine för att fira lite midsommar tillsammans.

Reine är fantastiskt vackert beläget mellan bergen på en ganska smal landremsa som skiljer Vestfjorden ifrån Atlanten. Det är en mycket populär plats för turister att besöka, vilket märktes tydligt då vi väl kommit i hamn. Till skillnad emot dom flesta hamnar som jag besökt hittills så var det full fart och mycket människor i Reine.

På midsommarkvällen avnjöt jag sedvanlig sill och jordgubbar tillsammans med Anita och Gunnar i deras båt "Amorina" samt en mycket trevlig samvaro.
Midsommardagen bjöd på lite blandat väder med en lufttemp på 12-13 gr. då solen emellanåt tittade fram och jag tog en kort seglingstur (22M) till ett litet fiskesamhälle som heter Stamsund och som visade sig ha en mycket välskyddad och lite mysig hamn.

 Ett tyvärr ganska disigt Reine.


 Oväntat möte med Amorina på Vestfjorden.


Midsommar med snökant!

 Gamla fiskarbostäder som bevarats längs med hamnen i Stamsund.

Och den torkade fisken hänger överallt.


/Pelle



fredag 24 juni 2016

Värö

Gick ifrån Röst till Värö under onsdagen och fick en ganska gungig resa i sjöhävningen som låg kvar efter tisdagens kuling och för lite vind för att stabilisera båten. Som tur var så är det inte så långt till Värö, som är närmsta grannen till Röst, bara ca. 20 distansminuter.
Värö visade sig vara en mycket spännande och vacker ö och består nästan enbart av höga bergstoppar med själva samhället nere på slättlandet mellan bergen och havet.

Kommunen (ön) har ca 800 bofasta med färjeförbindelse till fastlandet samt en daglig helikoptertur till/från Bodö. Det finns även en vanlig flygplats, men den stängdes för några år sedan efter en tragisk flygolycka. Det var för farligt att använda landningsbanan p.g.a dom hårda och oberäkneliga fallvindarna som kommer ner ifrån dom höga bergen.

Värö är ett välmående samhälle som till största delen lever på sillfisket och att producera torkad fisk i stora mängder. Kommunen bidrar med ett exportvärde på ca. 600 000:-/capita, till skillnad från Oslo som bara bidrar med ca 10 000:-/capita (enl. Wikipedia)

Jag stannade kvar på torsdagen och gjorde en längre vandring upp på en av fyra bergstoppar som alla är över 400m höga och belönades med en fantastisk utsikt över ön, resten av Lofoten och Vestfjorden.
När jag återkom till båten så eldades på många håll och kanter, speciellt runt omkring hamnen. Det visade sig att det är norrmännens sätt att fira Sankt Hans-dagen som alltid firas den 23 juni. Seden har anor ifrån Vikingatiden då man firade årets längsta dag och kortaste natten men har också influenser ifrån Danmark där man firar att Johannes döparen föddes den 24:e juni (påstås det), sex månader efter Jesus födelse.

Glad midsommar till alla!!


Torkade torskhuvuden som exporteras mycket till b.l.a Afrika där man maler ner huvudena och använder till olika kryddblandningar.


Torkad fisk exporteras mycket till katolska länder där man äter det under fastan.


Kanske dags för radio Vaeroey att hitta en ny studio?!


Färja eller helikopter till land, det är bara att välja.

Utsikt ifrån en av topparna på Värö mot Lofotodden.

Värö samhälle med fastlandet och Bodö i diset i bakgrunden.

Sankt Hans-eldar lite här och var som avslutning på dagen.

/Pelle



tisdag 21 juni 2016

Röst

Efter två dagars stillaliggande på Krokholmen, där det inte fanns mycket annat att göra än att fixa lite med båten, se på fotbolls-EM och läsa,  p.g.a blåst och regn, så var prognosen ganska lovande för måndagen.
Den började visserligen med regn och svag vind men det klarnade upp efter ett par timmar och dessutom fick jag besök av mitt första stim av delfiner. Det var fantastiskt roligt att se dessa smidiga och vackra djur komma simmande med en sådan hastighet att det var väldigt svårt att hinna få "skott" på dom med kameran. Dom var nog i full fart med att jaga föda för dom brydde sig inte alls om Wilhelmina, utan simmade bara rakt förbi på behörigt avstånd, utom vid ett tillfälle då två av dom kom ganska nära. Det blev inte några särskilt bra bilder denna gången, hoppas att det blir fler tillfällen.

Efter ganska mycket motorgång/motorseglande i den allt mer utdöende vinden, kom jag tillslut till ön/samhället Röst, som är den sista bebodda utposten på Lofoten innan resten av bergskedjan som utgör Lofoten försvinner ned i Atlanten. Att fisket fortfarande är en viktig del av befolkningens utkomst märks inte mins på den väldigt starka lukten (stanken) av torkad fisk som sprider sig över hela hamnen.
 
Kvällen avslutas med en väldigt klar och fin midnattssol!


 Delfiner i full fart.


 Sista topparna av Lofoten med fyren Skomvaer längst bort, därefter enbart Atlanten och öppet hav.


Röst är en väldigt låg ö med den högsta kullen enbart nio meter över havsytan.


Ett väldigt vanligt fenomen är att det bildas lokala moln som blir hängandes över alla dessa höga öar.


Gästbryggan ligger mitt i all fiskhantering med tillhörande "dofter".

Midnattssol över Röst.


/Pelle

fredag 17 juni 2016

Midnattssol!

Först en korrigering: "Späckhuggarna" som jag skrev om förra gången var med största sannolikhet Vikvalar. Det stora avståndet då gjorde att jag misstog mig på ryggfenan på djuren. Att jag ändrar mig beror på att jag i måndags (13/6) på nytt fick besök av dessa djur. Denna gången en hel flock alldeles intill båten så att jag fick ett fantastiskt tillfälle att beskåda dessa valar på bara ett par meters avstånd och kunde konstatera att det inte var Späckhuggare utan Vikvalar. Valarna dök upp i två olika grupper strax efter att vi, Wilhelmina och Amorina, hade passerat polcirkeln på väg ifrån Traena till Myken i det yttersta kustbandet och bägge båtarna fick på var sitt håll närgånget och lekfullt besök av var sin grupp valar.

Nu har Wilhelmina passerat Polcirkeln. Nätterna har länge varit ljusa, det tog tid att vänja mig vid att sova i fullt dagsljus, men nu går inte solen ner överhuvudtaget. Dag och natt flyter samman på ett sätt som tar ett tag att vänja sig vid.
De senaste dagarna har även solen spridit lite bättre värme, men lufttemperaturen i skuggan har fortfarande svårt att komma över 10gr, så det är fortfarande mycket varma kläder som gäller vid förflyttningarna på havet.

Utöver polcirkelpassagen, midnattssol och valar så har den senaste veckan bjudit på många fantastiska ögonblick och upplevelser, allt ifrån "hål i berget" till "Sju Systrar" och promenad till glaciären "Svartisen", Mer om detta ihop med denna omgångens bilder.

Först en liten oredigerad film på valarna.




Torghatten ifrån syd. Ett udda fenomen där det har bildats ett stort hål/tunnel rakt genom berget.



Ifrån öster.



Anita och Gunnar från Amorina och jag tog en ganska lång och sista biten mycket stenig promenad upp till Torghatten för att titta på feneomenet och det var väl värt ansträngningen!



Utsikten ifrån hålet mot SW.


Det var mäktigt stort!


Ifrån Torghatten fortsätter resan norrut där skylinen nu domineras av ett av Norges nationalmonument, nämligen de sju fjälltopparna "Syv Söstra", här syns dom söderifrån....


...och här passerar jag på västsidan. Det var nyligen en norrman som slog nytt rekord genom att springa upp och över samtliga sju toppar på en bit över tre(!) timmar.



Otroligt spännande siluetter på många av öarna långt ut i havsbandet. Här Traena med den höga ön Sanna bakom sig.



Sjunker den, eller har den bara väldigt mycket fisk ombord?




Längst ut i havsbandet ligger denna välskyddade hamn på Traena och som också är ett levande samhälle.....


...med kapell och kyrkogård....




...och även ett litet extra kapell uppe på berget.

Överallt bebyggelse och små sammhällen. Här på ön Sanna.


Älg på berget? Nej, den var av plåt!!


Ser ni Polcirkeln?? Den går rakt under båten!


"Närkontakt av tredje graden"





Myken! Litet levande samhälle med nio åretruntboende.....
.... och egen busshållplats......
.....men tyvärr så har bussen alltid precis gått!


Detaljerad vägvisare!



Kombinerad lanthandel och post.


Kombinerad restaurang, pub. virkeslager, båtförvaring och destilleri med egen tillverkning av whisky som säljs på vinmonopolet!

Knappast en imponerande entre´.


Traditionell kusteka i Nordland.


Fin dag i Halsa gästhamn!



På väg in mot Norges näst största glaciär, Svartisen.


Här närmar den sig fjorden.


Tur med vädret idag!

En del turister försökte gå ända upp till isen, men det är mycket längre än man tror. Dom jag såg vände allihopa. Om ni förstorar upp bilden och tittar noga så finns det ett antal människor mitt i bilden.
Jag kopplade av och njöt av utsikten och en kopp kaffe istället!


Kungen ute och åker? Vet inte, men detta är hans båt som passerade mig på vägen till Inndyn.



Stolt Andmamma!

Vart tog mamma vägen?

Inndyn på eftermiddagen.....


...och vid midnatt!


Och till sist lite härlig segling!!!

/Pelle