Translate

onsdag 19 juli 2017

Vaxholm - Rödlöga - Mariehamn - Fiskö - Isokari Engö) - Laitikari - Repossari, Pori (Björneborg) - Kaskinen (Kaskö).

To.6/7.
Ankom till Vaxholm mitt på dagen efter en kort tur ifrån ankarviken vid Lilla Betsön för att möta Christina som kommer med Vaxholmsbåten senare på dagen. Väldigt fint väder och mycket folk och båtar i rörelse i Vaxholm, det känns ungefär som att komma till Marstrand mitt under värsta semesterrusningen.

Skärgårdsbåtarna far kors och tvärs och ofta i hela Stockholms skärgård.

Det finns många fina "stugor" på öarna.

Vaxholms fästning som uppfördes i mitten på 1500-talet till skydd för Stockholm.


Liv och rörelse i Vaxholms hamn.

Ganska mysigt i den gamla delen av Vaxholm.

Rådhuset.

Christina anländer med en klassisk Vaxholmsbåt.

Fr. 7/7
Efter att Christina installerat sig ombord så satte vi på fredagen kurs mot Stockholms ytterskärgård. En jättefin sommardag med bra vind ifrån "rätt" (slör) håll gjorde att vi fick en fantastisk segling genom Stockholms vackra skärgård och kunde på kvällen ankra i en vik på nordsidan av Rödlöga ända ute i yttersta kustbandet.

Omkörda av en annan klassisk Vaxholmsbåt och som även påminner mig om skärgårdsbåtarna som tog oss ut i Gbg:s skärgård förr i tiden.

"Enkel stuga med fantastiskt vattennära och ostört läge samt något renoveringsbehov".

Lö. 8/7
Eftersom det vackra vädret och de förliga vindarna skulle hålla i sig ytterligare ett dygn, tog vi chansen och gav oss iväg över Ålands hav mot Mariehamn, utan att gå i land på Rödlöga vilket förmodligen var synd, men det får bli en annan gång.

Seglatsen över Ålands hav blev verkligen njutbar i det perfekta vädret (till skillnad mot när jag ensam gick över samma vatten åt motsatta hållet några dagar tidigare) och vi valde att gå till insidan av den halvö som Mariehamn ligger på och angjorde den Östra hamnen.

Mariehamns stadshus med staty av Kejsarinnan Maria Alexandrovna, fru till dåvarande Tsaren Alexander II, och som gav namn åt staden då den grundades 1861.
Mariehamn är Ålands största kommun med ca. 11000 inv. och även den största enspråkigt svenska kommunen.

Sö. 9/7
På söndagen blev det en lite kortare färd till ett historiskt mycket intressant ställe som heter Bomarsund och ligger på östra sidan av Ålands "fastland".


För att slippa gå söderut och runt Ålands sydspets ifrån Mariehamn så har man gjort en "smitväg" genom en liten kanal på östra sidan av havsviken öster om Mariehamn. Tack vare denna kanal så kommer man smidigt ut i skärgården och skärgårdshavet öster om Åland.

I Bomarsund gick vi in i en vik på nordsidan som mest är en naturhamn, men det finns också en gästbrygga ihop med en campingplats där det också finns ett antal minimala campingstugor.


Bomarsunds fästning var en jätteanläggning som ryssarna började uppföra 1832, efter att Sverige hade förlorat kriget mot Ryssland och vid freden 1809 fick avträda Finland och Åland till Ryssland.

Fästningen blev aldrig helt färdig eftersom brittiska flottan tillsammans med franska flottan 1854 passade på att anfalla då försvaret av fästningen var försvagat p.g.a det pågående Krimkriget.
Fästningen och den omkringliggande staden som vuxit upp utanför fästningen totalförstördes och allt som blev kvar är lite fragment av murar och torn.

Efter Rysslands förlust Vid Bomarsund fick Sverige möjligheten att återta kontrollen över Åland, men avböjde p.g.a att man inte ville ge sig in i några förhandlingar med någon stat som var aktiv i ett pågående krig (Krimkriget). Detta medförde att Ryssland efter några år återtog den administrativa kontrollen över Åland, men genom ett speciellt fredsfördrag så skulle Åland vara en slags fristat under rysk förvaltning, detta varade fram till första världskrigets slut 1918 då Åland blev en självstyrande del av republiken Finland.
Åland är också en demilitariserad zon och ingår även i EU.

Minnessten över stupade ryska soldater vid slaget om Bomarsund 1854.
Några av de kvarvarande kanonerna som skulle försvara fästningen.

Del av fästningen.
Även engelska soldater har fått sin minnessten, fast betydligt senare.

Så här såg ett av försvarstornen ut som var placerade på strategiska punkter utanför själva fästningen.

Detta är vad som blev kvar av ett av tornen, Brännklintstornet, efter anfallet.

Det ser ut som om märkena efter alla kulor som träffade tornet finns kvar.

Utsikt ifrån Djävulsberget som är Bomarsunds högsta punkt, 62 m.ö.h, här fanns på fästningens tid en optisk telegraf.
Masterna på båtarna vid gästbryggan skymtar mellan träden.

Resterna av det norra försvarstornet, Notvikstornet.

Lite vackra röda klippor i bland allt grönt.


Runt området gick en mycket fin och trevlig snitslad vandringsled som kantades av b.l.a massor av smultron.
En mycket brant och lång trappa avslutade leden ner ifrån Djävulsberget.
89 trappsteg!

Notviken.


Må.10/7

Det fina vädret håller i sig och vi fortsätter diagonalt genom Ålands skärgård till ett litet och gammalt fiskesamhälle som heter Fiskö.

Att färdas diagonalt genom denna skärgård är inte det optimala ur navigationssynpunkt eftersom de flesta utmärkta lederna går i nord-sydlig eller öst-västlig riktning och det är väldigt mycket stenar, kobbar och skär att hålla reda på.
Dessutom är det stora områden med ofullständig djupmätning och stora grundflak mellan markerade "böar" som inte är seglingsbara.
Vi lyckades undvika alla fallgropar och hade en fantastisk undanvindssegling mellan öarna fram till Fiskö.

Fiskö gästbrygga som faktiskt är gratis, givetvis också helt utan service.

Gammal klassisk fiskebåt.

Avancerad midsommarstång som har sett sina bästa dagar.

Fin kväll på Fiskö.

Ti. 11/7
Färden går vidare och nu kommer vi till Isokari (Engö) i Finland. Isokari är en gammal fyr- och lotsplats i yttersta kustbandet, typ Vinga eller Pater Noster och fortfarande i bruk.

Gästhamnen och byggnad för lots och vädertjänst.


En trevlig snitslad bana genom naturen på Isokari........
.....leder ....
....så småningom fram till.....
....en liten sjö och den stora fyren på ön.

Den gamla fyrvaktargården på Isokari.

Gården och övriga hus på Isokari är idag sommarbostäder åt släktingar till människor som tidigare har bott och arbetat på ön.

Lite sommarfår som lever ett fridfullt liv på ön.
Bäääää!!

Fyren byggdes 1831-1836 och togs i bruk 1838, den uppfördes av Ryssland efter att Sverige förlorat Åland och Finland till ryssarna 1809. Skälet till att fyren byggdes var att Ryssland ville ha en farledsförbindelse mellan Bottenhavet och Östersjön som inte gick genom svenska vatten.



Ons.12/7.
Tidig avgång ifrån Isokari för en ganska lång etapp mot Reposarii (Räfsö) utanför Pori (Björneborg).
När vi fram emot kvällen kom att tänka på den stora och tydligen välkända Jazzfestivalen som pågick i Pori så beslöt vi att gå i hamn i Laiktikari som ligger några timmar söder om Reposarii eftersom man kunde misstänka att det skulle vara många gästande båtar i Reposarii som ville besöka festivalen.

En Havsörn passerades på väg till Laitikari liksom...
.....ett stort kärnkraftverk.

To. 13/7.

Laitikari hade inte så mycket att erbjuda och en ganska utsatt brygga, så vi gav oss iväg och tog en kort etapp till gårdagens egentliga mål, nämligen Jazzfestivalen i Pori.
När vi vid lunchtid kom till gästhamnen i Reposarii så visade det sig att våra farhågor över att hamnen skulle vara fullsatt var helt obefogade, det var nästan tomt i hamnen.


Efter en timmas bussfärd in till Pori kom vi till festivalområdet.


Själva staden Pori ligger vid en havsvik och längs med en älv som rinner ut i viken, längs med kajen var en hel gata helt avspärrad och upplåten till festivalen.

Souvenirförsäljare och musiker blandades längs gatan.

Ifrån "Jazzgatan" gick man över en gångbro till en jättefin park där själva musikfestivalen med gästartister höll till.

Det fanns tre stora scener där artisterna alternerade.

På huvudscenen såg vi först en riktigt bra konsert med ett countryinfluerat rockband ifrån Chicago som heter Wilco.
Det är visserligen en jazzfestival men man blandar friskt med både jazz- och populära artister.

Mycket folk trots att det tyvärr regnade till och från hela kvällen.

Efter Wilco var det dags för kvällens huvudnummer, nämligen min personliga favorit: Brian Wilson med band.
Brian turnerar för närvarande med sitt band och framför under konserten sitt klassiska album Pet Sounds i sin helhet, ett album som kom ut redan 1966 med the Beach Boys.

Brian som har haft många problem och bekymmer under årens lopp var ovanligt pigg och alert denna kvällen och presterade en fantastiskt bra konsert.

Al Jardine (i blå kostym) som också var med i Beach Boys ifrån det tidiga 60-talet.......

...numera också har sällskap av sin son Matt Jardine på scenen. Matt får ta hand om falsettsången som Brian blev så känd för, men som han nu inte har tillräckligt mycket kvar av i rösten.

Vasa kyrka.
Konserten med Brian Wilson började inte förrän kl 22.30 och det blev en sen nattpromenad i väntan på nattbussen som inte kom förrän 02.10 och som skulle ta oss tillbaka till båten.


Även Vasa har sin minnesplats över stupade i andra världskriget.

Morgonen börjar redan gry när vi kommer tillbaka till båten kl 03.15.

Fr. 14/7
Nattliga eskapader tar hårt nu för tiden, så det får bli en "layday" i hamn idag.

Lö 15/7.
Fint väder och vi fortsätter norrut till Finlands minsta stad, Kaskinen på Kaskö. En liten fin stad med ca 1300 åretruntboende.

Även de yttersta holmarna i skärgården är beklädda med tät skog.

Väldigt mycket stenar och grunda områden längs med kusten.

När vi närmade oss Kaskinen dök plötsligt sjöpolisen upp och vi blev stoppade för en nykterhetskontroll. Det var givetvis inga problem och vi fick även en liten pratstund med dessa mycket trevliga poliser.

Gästbryggan i Kaskinen, trevligt och gemytligt ställe men en väldigt oskyddad brygga.

Den lilla gästhamnen och Cafét, där det b.l.a. serveras nygräddade våfflor, arrenderas av en mycket trevlig familj över sommaren.

Den svenska flaggan kom snabbt upp när vi hade anlänt.

Liten stad med många fina trähus, påminner lite om Skanör.


Vid bryggan fick vi oväntat sällskap av en finsk båt som heter "Vilelmiina". Vad är oddsen för det??

Sö.16/7
Hårt väder innebär ytterligare en dag i Kaskinen.

Må.17/7-Ons.18/7.
Vinden bedarrar och vi ger oss av mot Vasa, där vi blir kvar beroende på regn och hårda vindar.

Mer om Vasa i nästa "nummer".

Vi planerar att på torsdag (19/7) segla via Kvarken mot Sverige och sedan fortsätta norrut längs med svenska kusten.

/Pelle